Asfaltering i Norrviken – när ytan ska släppa igenom vatten
En vanlig asfaltyta är tät. Allt regn som faller på den blir ytvatten som ska ledas någonstans, och ju fler hårdgjorda ytor en tomt har desto mer vatten ska hanteras på en gång vid ett kraftigt regn.
Det är den enkla förklaringen till varför kraven på att ta hand om dagvatten på den egna fastigheten har blivit vanligare. Ett system som räcker för normalt regn räcker inte när alla tomter i ett område samtidigt levererar allt sitt vatten.
Det finns beläggningar som släpper igenom vatten i stället för att leda det vidare. De har en öppen struktur och en uppbyggnad under som fungerar som magasin: vattnet passerar ytan, samlas i bärlagret och sjunker sedan undan i marken.
De fungerar bra där undergrunden kan ta emot vatten och sämre där den inte kan det. Det gör att det första man ska ta reda på inte är beläggningen utan vad marken under består av.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Undersökning av undergrundens förmåga att ta emot vatten
- Bedömning av om genomsläpplig beläggning är möjlig
- Beräkning av hur stort magasin uppbyggnaden behöver vara
- Uppbyggnad med material som både bär och magasinerar
- Bräddning för det vatten som magasinet inte rymmer
- Besked om vilket underhåll beläggningen kräver
- Alternativa lösningar där genomsläpplig beläggning inte fungerar
Så går det till
Marken undersöks
Kan undergrunden ta emot vatten? En lerjord kan i praktiken inte, och då fungerar hela principen inte oavsett beläggning.
Volymen räknas
Hur mycket vatten ska ytan ta hand om och hur stort magasin krävs? Det avgör uppbyggnadens tjocklek.
Uppbyggnad
Materialet ska både bära ytan och ha hålrum som rymmer vatten. Det är en annan uppbyggnad än under en vanlig yta.
Bräddning
Ett magasin blir fullt vid tillräckligt kraftigt regn. Vart överskottet ska ta vägen ska vara bestämt i förväg.
Underhållsbesked
En genomsläpplig yta sätts igen med tiden. Ni får veta vad som krävs för att den ska fortsätta fungera.
Asfaltering Norrviken i hela Sollentuna
Undergrunden är hela frågan och den avgör innan något annat diskuteras. En genomsläpplig beläggning bygger på att vattnet till slut sjunker undan i marken, och en lerjord tar emot vatten så långsamt att principen i praktiken inte fungerar – magasinet blir stående fullt och nästa regn har ingenstans att ta vägen. På en sandig eller grusig undergrund fungerar det däremot bra. Det är därför vi gräver en provgrop och ser efter innan vi föreslår något: en genomsläpplig yta på fel undergrund är en dyr yta som inte gör vad den ska. Det andra att förstå är att en genomsläpplig yta inte är underhållsfri. Den öppna strukturen sätts igen av finmaterial, löv och damm, och en yta som var genomsläpplig när den var ny kan vara nästan tät efter tio år. Den går att rengöra men det är ett återkommande underhåll som ska räknas in i kalkylen, inte upptäckas när den slutat fungera. Det tredje är bräddningen: varje magasin fyller sig vid tillräckligt kraftigt regn, och vad som händer då ska vara bestämt. En yta utan planerad bräddning ger en översvämning på det ställe som råkar ligga lägst, och det ställer sällan någon vald.